Rekryteringsproblem

Jag har haft semester ett tag.

En sak jag har funderat på under semestern är hur dom resonerar när dom tillsätter vårdare till människor som inte kan gå. Människor som kanske har blivit förlamade eller på annat sätt har någon åkomma som förhindrar dom att gå. Jag såg nämligen en vårdare plus dess vårdnadstagare vid en busshållsplats för ett tag sedan och vårdaren liksom skuttade omkring på stället.

Jag tyckte det var mycket olyckligt.

Hade jag fått tillsätta den tjänsten så hade jag förmodligen valt en person som rör sig så lite som möjligt. Det kanske kan vara svårt att få fram vid ett enda intervjutillfälle men isåfall bör man nog förlänga arbetsintervjun till åtminstone en halvdag med lunch etcetera. För att se om personen skuttar mycket.

Misstänkt ekipering

Jag har för mig att jag beställde en Orup t-shirt igår när jag var berusad. Vi får vänta och se helt enkelt.

Kalla permobilister

När jag gick till affären innan så blev jag omkörd av en permobil. Samtidigt såg jag hur det kom en annan permobil i motsatt riktning längre fram på trottoaren. Jag var väldigt spänd på om de skulle hälsa på varandra, ungefär som motorcyklister och lokalbusschaufförer brukar göra. De närmade sig meter för meter men ingen tycktes ta något initiativ till hälsning. Båda ägnade all sin uppmärksamhet åt att styra sina fordon. Och så möttes de till slut. Utan att hälsa.

Nu vill jag verkligen inte ha en permobil.

Ett kungahus i förändring

Prinsen har ju alltid vart en mesig bögjävel men det här senaste som skvallerpressen har rotat fram gillar jag skarpt.



Det kungliga sigillet på wakeboarden. Kan det möjligtvis vara starten på ett skönt storhetsvansinne? Det började ju med att han inte nöjde sig med att vara prins utan prompt skulle bli STCC-stjärna också, trots att han uppenbarligen inte alls kan köra bil. Nu verkar det som att de famösa swingersfesterna i Troppan börjar ta ut sin rätt och att syfilisen redan har nått nästa stadie av megalomania. Törs man hoppas på att han börjar arrangera dekadenta opiumpartyn och beordrar halshuggningar före 35 fyllda? Kanske att han försöker få pappa Kungen att skriva om lagar och börjar döma ut fredlöshet till inte alls väl valda personer?

Som jag hoppas.

Färdigfluget

Sådärja. Det gick ju nästan smärtfritt.

Fast när det närmade sig landning upptäckte jag till min förfäran att vi cirklade över Malmö. Piloten hade kört fel och jag var tvungen att skrika högt för att uppmärksamma honom på misstaget.

Vänd opp! Helt om! Vi är i fel land!

Då styrde kapten ut över Öresund igen och vi landade på rätt flygplats.

Annars var det trevligt att flyga business class. Folk log och var trevliga och frågade om allt var bra, om jag behövde något.

Jag föreställer mig att det är så det är att vara snygg.

Sådär gutt med åska bara.

Så var man på väg hem från Ungern. Det här gick ju inte riktigt som kalkylerat, fotbollsmässigt alltså. En bonde i storstaden är jag tydligen också. Bonde är väl svårt att argumentera mot. Förvisso plöjer jag väl inte dagligdags men Kalmar är väl knappast en metropol. Det är å andra sidan inte Debrecen heller. Hann utforska staden lite grann även om jag mest höll mig i societetskvarteren kring hotellet, men det var en liten stad med en spårvagnslinje. Nummer 1 hette den. Det är ju smidigt om man i framtiden tänkte utöka med ytterligare en linje för då skulle den ju kunna heta nummer 2.

Just nu sitter jag på tåget tillbaka mot Budapest för att ta flyget vidare hemåt. Det åskar, blixtrar och regnar och vi krypkör genom slättlandskapet.

Och helvete! Där kom jag på vad det innebär när jag ska flyga. Enligt de senaste 20 flygplansolyckedokumentärerna jag sett så slutar flyg + åska i stort sett alltid i katastrof.

Kanske på återhörande.

Framme i Debrecen

Då var man på plats i Debrecen i östra jävla Ungern. Jag ska skriva om Kalmars kval i Champions League och har således världens bästa sommarjobb.

Att resa är ju dock ett jävla projekt. Upp klockan halv 7 i Malmö för att ta sig till Kastrup och vidare med flyg till Budapest. Jag hatar att flyga. Vissa perioder mer än andra. Idag var min flygrädsla ganska mild och ackomponjerades endast av en sund närvaro av stark dödsångest. Efter en stund i luften började en flicka storgråta. Ett litet barn som flög själv för första gången. En dansk flygvärdinna kom till undsättning och det visade sig att ungen var svensk så konversationen var något stapplig. Jag bestämde mig dock för att inte ingripa som medlare. Vad skulle jag säga? -Ja, du gör faktiskt helt rätt i att grina för chansen är överhängande att du har mindre än en timme kvar att leva. Så jag höll mig på avstånd och lyssnade på min favoritflygmusik. Neutral Milk Hotel - In the Aeroplane Over the Sea. Mot slutet av flygningen var jag faktiskt ganska avslappnad. Tills sista delen av inflygningen som skedde över en stor kyrkogård. Då blev jag plötsligt medveten om att allt förmodligen skulle barka käpprätt åt helvete igen.

Nästa etapp var att ta sig från Budapests flygplats till Budapests tågstation. Enklare sagt än gjort i ett land där det endast konverseras på hittepåspråket Magyar. En blandning av finska och rövarspråket av mitt språköra att döma. Efter ett tappert försök att hålla nere kostnaderna och ta bussen blev jag till slut tvungen att ge upp, gå av, ta taxi. Förmodligen blev jag ganska blåst också. Det är en tudelad men ändå ganska spännande känsla att sitta i en taxi och inte veta om man gör ett kap eller blir blåst så innihelvete. När vi tog en genväg/omväg genom en skogsdunge kalkylerade jag lite löst hur mycket värdesaker jag hade med mig och funderade på vilka karateslag jag egentligen kan. Men det löste sig och jag hamnade på en tågstation. Och efter en tågresa i maklig takt genom ett ungerskt bondlandskap och en betydligt billigare taxiresa senare ligger jag nu på sängen på Hotell Divinus och är ganska trött.

Har hunnit med att kolla på KFF:s inför match-träning också på öststatsreliken till fotbollsarena som ligger ett Rasmusinkast bort. Zlatan spelade anfallare och skrek och skrek och skrek. Och gjorde mål och blev så glad att han bara ylade. Rasmus stod i mål. Och Nanne avslöjade absolut ingenting inför matchen. Precis som vanligt alltså.

Imorrn blir det frukostbuffé, ett träningspass på hotellgymmet och mycket vila och vatten. Det är för fan matchdag för mig också.