Jakobs ålblogg

Tha Liks

2010-05-22T10:02:00.001+02:00

...för att fullt ut kunna fokusera på spriten. Ett nyktert beslut.

Ytterligare katastrofer

2010-05-16T17:09:00.002+02:00

Guns son igen. Angående debaclet då svag Santa Maria-sås förväxlades med stark dito.

Katastrof

2010-05-16T17:03:00.003+02:00

Guns son angående de senaste dagarnas chockhöjning av kilopriset på nötfärs.

Time for heroes

2010-04-29T21:29:00.004+02:00

Fasen me. En katt och dess ägare plirar olycksbådande på mig varje gång jag går in på denna sidan. Jag puttar ner läskigheterna lite grann genom att passa på att gratulera Tycho på namnsdagen.

Grattis Tycho! Dina fylleslag och galna upptåg kommer för alltid att leva vidare!

Skräcksköljning

2010-04-27T21:50:00.012+02:00

Fan. Jag klarar verkligen inte att läsa om Kim som har varit totalförlamad i 26 år och nu ska få dö. Det går inte. Varenda dödsskräcksnerv i hela kroppen rullar ihop sig och gör kraftigt motstånd. Häromdagen var det på nyheterna med och jag var inte beredd. I bild var plötsligt en säng och djupt där nere bland alla filtar hördes en spöklik röst mässa. Mer hann jag inte uppfatta innan jag genom en panikfumling på fjärrkontrollen bytte till Maria Montazami som demonstrerade hur hon äter sina favoritjordnötter. En kontrast som gjorde att dödsskräcksnerverna vecklade ut sig något och undrade vad fan som pågick. Sen låg jag på soffan och pustade ut en minut och reflekterade kring jordnötter och döden.

Och vad är det med den där jäkla katten? Dess agenda vill jag definitivt inte ta del av. Den påminner om hunden som lyckades trasa sönder Martins psyke på en tågvagn i österrikiska alperna.

-Den kan se rakt in i min själ, upprepade han som ett mantra medan vi tuffade fram i berglandslandskapet.

Och det tvivlar jag inte en sekund på att den kunde. Jag avskyr djur med dolda agendor!

Tentamenstider

2010-04-25T11:40:00.015+02:00

Igår hade jag min första tenta på över ett år. En ny stad och ett nytt ämne men allt var sig likt. Tentamensvakterna hade som vanligt inlett dagen med ett gemensamt upptaktsmöte där det serverades en frukostbuffé på huggorm. Och massneurosen bland studenterna var precis lika iögonfallande som vanligt. Tenta är ett sådant där tillfälle som avslöjar precis vilka jävla i-d-i-o-t-er alla är. Nervositeten liksom tar bort förmågan att dölja dårskapen.

Det mest klassiska exemplet är ju långkoket. Vi hade tre timmars tentatid. Mellan klockan nio och tolv. Själv kan jag tycka att det då fungerar utmärkt att äta frukost innan tentan, kanske ta med en vattenflaska, och sedan äta lunch efter tentan. En vanlig dag klarar jag mig nämligen ganska bra utan ständig påfyllning av näring mellan frukost och lunch. Så resonerar inte den genomsnittlige studenten. Det ska tas med termosar, godispåsar, 2-litersbuteljer med lemonad samt rådjurssadel. Som om det finns en överhängande risk att kroppen plötsligt går i strejk och ramlar ihop om man inte ständigt fyller på med godis och rådjurssadel. Det har i och för sig aldrig hänt innan, men det mesta tyder på att om det någon gång kommer att ske så kommer det att ske just under en tenta.

En annan favorit under gårdagens tentamen var den medelålders tanten med KOL. Är man van vid att ständigt byta ut sin upprökta John Silver utan filter mot en orökt John Silver utan filter är tre timmar tenta en ganska lång tid. Nog för att det finns rökpauser men det går inte att kedjeröka sig igenom en tenta. Något som tantens lungor inte tyckte var helt okej. Som tur var fanns det en pelare emellan oss varför jag kände mig hyfsat lugn att slippa ta del av lunginnehållet.

Den kanske största dårskapen under gårdagens tenta var dock tjejen som tog en paus och ställde sig utanför fönstret och körde en tio minuters yoga-uppvisning. Vilket även innebar tio minuters ofrivillig paus för mig när jag storögt satt och tittade på cirkusen. På repertoaren stod rörelser som vansinniga svanen, Daniel LaRussos spark i slutscenen av Karate Kid I och ytterligare ett antal specialmoves som var helt nödvändiga för att klara tentan.

Själv var jag så satans cool. Ibland stannade jag upp, lyfte huvudet och tog in den lätt panikslagna atmosfären genom att låta blicken svepa över omgivningen i ett par minuter. Det gav mig ett enormt lugn. Sedan tog jag en klunk vatten, sorterade tankarna och nailade den jävla tentan som den enklaste pastej.

Knock on wood.

Gästbloggare

2010-04-21T11:32:00.009+02:00

Jag är riktigt stolt över att kunna presentera en gästbloggare här på Plattityder. Och det är inte vem som helst utan en av de starkast lysande stjärnorna ur den generation unga poeter som formades i brytpunkten då ett bekymmerslöst 80-tal mötte ett 90-tal präglat av rasistiska våldsdåd och datorer. Han väljer att blogga anonymt men avslöjar så mycket som att han vid sidan av sitt sökande efter den perfekta lyriken spelar fotboll i Fulham FC och tycker om ris. Rått sådant.

Varsågod.

**********************************************************

Frukost i bersån

Onsdagsmorgon och frukosten står redan uppdukad. Kaffet sprider en behaglig doft i köket. Underbart. I grötskålen leker det nygjorda äppelmoset tafatt med den kalla mjölken. Total harmoni. Smörgåsar med perfekt avvägda ostskivor. Erinrar mig hundra och åter hundra liknande frukostar. Glädje. Förhoppningar. Min barndoms frukostar i ett hus som är så välbekant men ändå så avlägset. Trygghetens frukostar. Ljuvligt. Med. Gröt.

Frukost är bara frukost så länge den inte är uppäten, sedan försvinner allt det mysiga, och allt som finns kvar är ett stort frågetecken. Ett skamfilat mjölkpaket. En porslinsskål som gapar ekande tom. Hotfullt skulpterade smulor av rågbröd. Det som en gång var rågbröd. Nu bara materia. Duka av eller bryta ihop? Gröten som inte längre inger hopp. En gång min ungdoms gröt. Nu en gammal mans disk. Jagets sönderfall. Dov musik med ett löfte om undergång. Ond bråd död.

(Foto: Elsa Beskow)

Skit å piss å vademecum...

2010-04-19T22:07:00.004+02:00

...är en bra sammanfattning av den här dagen. Men eftersom detta inte är en dagbok så lägger vi den genast till handlingarna och går direkt på väsentligheterna istället.

Nu har våren varit i farten i några dagar och folk försöker ängsligt läsa av vilka trender som gäller. Vilka färger ska man ha på sig? Hur ska mustaschen trimmas? Är longboarden verkligen vårens accessoar även detta året?

Därför tänkte jag passa på att leverera det mest trendkänsliga tipset för vårsäsongen 2010. Nämligen backspegel på cykeln. Tar excentrisk gubbe-looken ett steg längre än exempelvis de hornbågade glasögonen. Kombineras eventuellt med en limpsadel. Men det beror helt på vad man själv kan bära upp.

Ett tips för trendkänsliga är annars att titta på bänkalkisarna för att få en hint om vad som komma skall. De ligger ofta i framkant. Häromdagen la jag märke till en alkoholiserad dam som gjorde fuck you-fingret till en alkoholiserad man.

Ytterligare ett trendtips alltså: Fuck you-fingret kan komma att få en stark revival i år. Testa det själv och var med från början.

Det var allt för nu.

Kostcirklar

2010-04-15T23:01:00.009+02:00

Jag tycker faktiskt inte att min autism utgör ett allt för stort hinder i vardagen. Med tanke på omständigheterna så klarar jag mig rätt bra. Ja, det skulle väl möjligtvis vara det att på torsdagar tolererar jag endast rund mat, blir ett jävla liv på mig annars. Men förutom det, inget större hinder som sagt.

Mid-nineties

2010-04-14T23:34:00.011+02:00

Läser Andres Lokkos antologi om kvällarna, drygt 1600 anglofila sidor populärkulturelitism. Än så länge har jag kommit till år 1993 och därmed också lyssnat på Suede's debutskiva hela veckan. Med tanke på hur bra den fortfarande är kan jag bara ana vilken jäkla revolution den måste ha varit för folk med vettig musiksmak i en tidsera när Absolute Music sålde både guld och platina. Jag önskar att jag kunde säga att jag var en medveten elvaåring som tog emot britpopen och Suede med öppna armar men 1993 var visst året då Let´s Pök utgjorde soundtracket.

Vilket osökt får mig att komma in på nästa ämne. Nämligen eremitkräftor. 1993 måste ju rimligen ha varit det år då eremitkräftan slog alla tiders försäljningsrekord i svenska djuraffärer. Har letat statistik utan att finna någon men åtminstone 50 procent av landets elvaåringar måste ha ägt i genomsnitt två kräftjävlar. Två stora snäckskal liggande i en 20x10 cm stor plastlåda med lite kattsand och en pinne. Och en ihärdig ägare som intensivt knackar på skalet för att visa sin kompis att det faktiskt är ett djur som lever där inne, men självklart vägrar kräftjäveln att komma ut ur sitt snäckskal. Tills en dag när den tionde klasskamraten ska visa upp sin kräftjävel och odjuret inte är på sin vakt och därför råkar befinna sig halvvägs ut ur sitt skal. Med vidriga pepparkornsögon och långa läskiga klor som man enligt en bekräftande bildgoogling fortfarande bör drömma mardrömmar om. Jag ägde aldrig någon eremitkräfta.

1995 köpte jag Blur's Great Escape och ytterligare några år senare förstod jag att jag hade valt fel sida och skaffade både Definitely Maybe och uppföljaren.

Och rimligtvis var då varenda liten äcklig kräftjävel död sen länge.

(Å bäva månde förresten nästa födelsedagsbarn...)

Way out of your league

2010-04-10T15:33:00.004+02:00

Ibland blir jag så osäker på vilken liga jag spelar i att jag är nere i division 4 och harvar. Sen helt plötsligt upptäcker man att det faktiskt finns anbud från klubbar högre upp i seriesystemet. Man gör ett par inhopp som supersub, tycker själv att man presterar väl, men sedan väljer coachen att satsa på någon annan. Som kanske har andra spetsegenskaper. Men det handlar väl lite om bekvämlighet också, man har inte den orken som krävs för att elitsatsa. Å andra sidan, när man väl är uppe och provspelar får man ju mersmak.

Sedan finns det tillfällen när man får ta de kontrakt som erbjuds. För att hitta bollkänslan igen. Spela sig i form. Trots att det egentligen kanske är en ganska misskött förening utan större framtidsutsikter.

Men vafan, alla är väl med i gemet för att någon gång få springa in på de stora arenorna. Strålkastarljuset, publiken och hymnen. Champions fucking league.

Det är mycket som ska stämma. Kan krävas en skada som håller konkurrenten borta för att det ska bli aktuellt med spel. Men ikväll tror jag ändå att det blir en sådan kväll. En euronight.

Nog med fotbollsliknelser för idag.

Avfärdande av myter

2010-04-01T12:44:00.003+02:00

Såg en dokumentär om bögar på SVTplay häromdagen och det som berörde mig mest var hur mycket fördomar det fortfarande finns om bögar, ännu ett decennium in på 2000-talet. Som att dom har hullingar på penis som gör det omöjligt att avbryta ett påbörjat samlag eller att bögen dör så fort parningen är genomförd och fortplantningen säkrad. Det är klart att ingen rök utan eld och så vidare men viktigt att poängtera är att inget av detta gäller för den svenska bögen som är relativt harmlös och ofarlig så länge han blir lämnad ifred.

Att det finns ett stort mörkertal är dock ingen myt.

Något av en sågning kan man säga.

2010-04-01T11:15:00.008+02:00

Jag började med facebook i höstas. Ungefär samtidigt som jag slutade skriva här. Som jag ogillar det. För det första har jag ju ingen kontakt med hälften av personerna på min "vänner-lista". Man har liksom varandra på bevakning. Oj nu händer det någonting för en gammal klasskompis som jag inte ens umgicks med när vi gick i samma klass. Hon ska visst besöka släkt i påskhelgen. Fantastiskt. Jag gör en notering om det.

Dessutom är facebook skoningslöst när
det gäller att framställa personer i dess rätta dager. Många som hade kunnat komma undan som en ytlig men trevlig bekantskap tvingas jag nu omvärdera totalt på grund av att personen gör misstaget att försöka förmedla sig och sitt liv på facebook. Vissa framstår bara som marginellt dummare i jämförelse med hur jag tidigare uppfattat personen. Men det finns några extremfall där jag tvingats degradera bekantskaper från människor till amöbaliknande livsformer där slumpen avgör om de lyckas knyta skorna och om ord eller otydbara vokalläten uppstår när de öppnar munnen och vinklar tungan i olika lägen. Vi snackar IQ-tal i storleksordningen 58-62. Alltså ganska rejäla nedskrivningar som väl tyvärr också säger något om min egen förmåga att läsa av folk på ett korrekt sätt.

Men det värsta av allt är nog meningslösheten, att folk inte försöker uttrycka något, att folk inte väger sina ord och formuleringar, att det faktum att det som hade kunnat vara ett givande forum för inspirerande utbyten istället är ett hjärndött tidsfördriv just bara för att man umgås med idioter. För att man är en idiot. Eller för att dom som faktiskt har någonting att säga förstår bättre än att göra det på facebook.

OCH ADDA MIG DÅ!! GÖR DET!!

Halvtidsruffel

2010-04-01T00:05:00.002+02:00

Just när man har tagit sig genom dymmelonsdagen, med allt vad den innebär av stök, hyss och lappar med spefulla kommentarer på ryggen, ja då är det dags för första april. Hur lämpligt är det, kan jag då stilla undra, att årets två största rufflardagar ligger på datumen bredvid varandra? Och hur kan det ha blivit sanktionerat av högre ort? Högst anmärkningsvärt är det i alla fall.

Nu är ju årets schema redan spikat men till nästa gång tycker jag vi är lite mer uppmärksamma på liknande klavertramp. För det är fan inte okej.

Ålen och vintern

2010-03-30T23:22:00.007+02:00

Ålen ligger vanligtvis i vinteride från mitten av augusti till slutet av mars. Under den perioden finns det följaktligen inte mycket att rapportera om kring ålen och dess förehavanden. Den snarkar, krumbuktar sig, vaknar kanske till och fräser ilsket för att sedan somna om. Så som ålar gör mest.

Men sedan vaknar den på riktigt och för då ett helt jävla liv när vinterpälsen ska av.

Rekryteringsproblem

2009-08-10T14:32:00.009+02:00

Jag har haft semester ett tag.

En sak jag har funderat på under semestern är hur dom resonerar när dom tillsätter vårdare till människor som inte kan gå. Människor som kanske har blivit förlamade eller på annat sätt har någon åkomma som förhindrar dom att gå. Jag såg nämligen en vårdare plus dess vårdnadstagare vid en busshållsplats för ett tag sedan och vårdaren liksom skuttade omkring på stället.

Jag tyckte det var mycket olyckligt.

Hade jag fått tillsätta den tjänsten så hade jag förmodligen valt en person som rör sig så lite som möjligt. Det kanske kan vara svårt att få fram vid ett enda intervjutillfälle men isåfall bör man nog förlänga arbetsintervjun till åtminstone en halvdag med lunch etcetera. För att se om personen skuttar mycket.

Misstänkt ekipering

2009-07-25T11:58:00.001+02:00

Jag har för mig att jag beställde en Orup t-shirt igår när jag var berusad. Vi får vänta och se helt enkelt.

Kalla permobilister

2009-07-20T18:02:00.002+02:00

När jag gick till affären innan så blev jag omkörd av en permobil. Samtidigt såg jag hur det kom en annan permobil i motsatt riktning längre fram på trottoaren. Jag var väldigt spänd på om de skulle hälsa på varandra, ungefär som motorcyklister och lokalbusschaufförer brukar göra. De närmade sig meter för meter men ingen tycktes ta något initiativ till hälsning. Båda ägnade all sin uppmärksamhet åt att styra sina fordon. Och så möttes de till slut. Utan att hälsa.

Nu vill jag verkligen inte ha en permobil.

Ett kungahus i förändring

2009-07-17T19:38:00.008+02:00

Prinsen har ju alltid vart en mesig bögjävel men det här senaste som skvallerpressen har rotat fram gillar jag skarpt.

Det kungliga sigillet på wakeboarden. Kan det möjligtvis vara starten på ett skönt storhetsvansinne? Det började ju med att han inte nöjde sig med att vara prins utan prompt skulle bli STCC-stjärna också, trots att han uppenbarligen inte alls kan köra bil. Nu verkar det som att de famösa swingersfesterna i Troppan börjar ta ut sin rätt och att syfilisen redan har nått nästa stadie av megalomania. Törs man hoppas på att han börjar arrangera dekadenta opiumpartyn och beordrar halshuggningar före 35 fyllda? Kanske att han försöker få pappa Kungen att skriva om lagar och börjar döma ut fredlöshet till inte alls väl valda personer?

Som jag hoppas.

Färdigfluget

2009-07-16T21:33:00.002+02:00

Sådärja. Det gick ju nästan smärtfritt.

Fast när det närmade sig landning upptäckte jag till min förfäran att vi cirklade över Malmö. Piloten hade kört fel och jag var tvungen att skrika högt för att uppmärksamma honom på misstaget.

Vänd opp! Helt om! Vi är i fel land!

Då styrde kapten ut över Öresund igen och vi landade på rätt flygplats.

Annars var det trevligt att flyga business class. Folk log och var trevliga och frågade om allt var bra, om jag behövde något.

Jag föreställer mig att det är så det är att vara snygg.

Sådär gutt med åska bara.

2009-07-16T09:03:00.000+02:00

Så var man på väg hem från Ungern. Det här gick ju inte riktigt som kalkylerat, fotbollsmässigt alltså. En bonde i storstaden är jag tydligen också. Bonde är väl svårt att argumentera mot. Förvisso plöjer jag väl inte dagligdags men Kalmar är väl knappast en metropol. Det är å andra sidan inte Debrecen heller. Hann utforska staden lite grann även om jag mest höll mig i societetskvarteren kring hotellet, men det var en liten stad med en spårvagnslinje. Nummer 1 hette den. Det är ju smidigt om man i framtiden tänkte utöka med ytterligare en linje för då skulle den ju kunna heta nummer 2.

Just nu sitter jag på tåget tillbaka mot Budapest för att ta flyget vidare hemåt. Det åskar, blixtrar och regnar och vi krypkör genom slättlandskapet.

Och helvete! Där kom jag på vad det innebär när jag ska flyga. Enligt de senaste 20 flygplansolyckedokumentärerna jag sett så slutar flyg + åska i stort sett alltid i katastrof.

Kanske på återhörande.

Framme i Debrecen

2009-07-14T22:24:00.010+02:00

Då var man på plats i Debrecen i östra jävla Ungern. Jag ska skriva om Kalmars kval i Champions League och har således världens bästa sommarjobb.

Att resa är ju dock ett jävla projekt. Upp klockan halv 7 i Malmö för att ta sig till Kastrup och vidare med flyg till Budapest. Jag hatar att flyga. Vissa perioder mer än andra. Idag var min flygrädsla ganska mild och ackomponjerades endast av en sund närvaro av stark dödsångest. Efter en stund i luften började en flicka storgråta. Ett litet barn som flög själv för första gången. En dansk flygvärdinna kom till undsättning och det visade sig att ungen var svensk så konversationen var något stapplig. Jag bestämde mig dock för att inte ingripa som medlare. Vad skulle jag säga? -Ja, du gör faktiskt helt rätt i att grina för chansen är överhängande att du har mindre än en timme kvar att leva. Så jag höll mig på avstånd och lyssnade på min favoritflygmusik. Neutral Milk Hotel - In the Aeroplane Over the Sea. Mot slutet av flygningen var jag faktiskt ganska avslappnad. Tills sista delen av inflygningen som skedde över en stor kyrkogård. Då blev jag plötsligt medveten om att allt förmodligen skulle barka käpprätt åt helvete igen.

Nästa etapp var att ta sig från Budapests flygplats till Budapests tågstation. Enklare sagt än gjort i ett land där det endast konverseras på hittepåspråket Magyar. En blandning av finska och rövarspråket av mitt språköra att döma. Efter ett tappert försök att hålla nere kostnaderna och ta bussen blev jag till slut tvungen att ge upp, gå av, ta taxi. Förmodligen blev jag ganska blåst också. Det är en tudelad men ändå ganska spännande känsla att sitta i en taxi och inte veta om man gör ett kap eller blir blåst så innihelvete. När vi tog en genväg/omväg genom en skogsdunge kalkylerade jag lite löst hur mycket värdesaker jag hade med mig och funderade på vilka karateslag jag egentligen kan. Men det löste sig och jag hamnade på en tågstation. Och efter en tågresa i maklig takt genom ett ungerskt bondlandskap och en betydligt billigare taxiresa senare ligger jag nu på sängen på Hotell Divinus och är ganska trött.

Har hunnit med att kolla på KFF:s inför match-träning också på öststatsreliken till fotbollsarena som ligger ett Rasmusinkast bort. Zlatan spelade anfallare och skrek och skrek och skrek. Och gjorde mål och blev så glad att han bara ylade. Rasmus stod i mål. Och Nanne avslöjade absolut ingenting inför matchen. Precis som vanligt alltså.

Imorrn blir det frukostbuffé, ett träningspass på hotellgymmet och mycket vila och vatten. Det är för fan matchdag för mig också.

Tillfälligt fokusskifte

2009-07-13T00:25:00.001+02:00

Tisdag till torsdag blir detta en Champions League-blogg istället för en ålblogg.

Erton zingaro infame

2009-07-08T00:39:00.004+02:00

På fredag kan man tydligen chatta med Erton Fejzuhalldgdifsjgjmbvodsåfijgåuu på fotbollskanalen.se

Trevligt. Jag har redan börjat fila på mina frågor. Är så himla mycket jag vill veta.

Är du den bästa zigenaren just nu om man bortser från Zlatan?

Hur många mål har du gjort med fötterna, huvudet respektive näsan?

Vad är det största din mamma har snattat under kjolen?

Är det sant att Udinese nobbade dig för att du plockade på dig fler medaljer och pokaler än tjuven Gustav i Loranga, Mazarin och Dartanjang?

Det är bara ett axplock så jag hoppas Ertons skrivkunniga hjälpreda har mycket tid.

Ålen är för övrigt världens galnaste däggdjur.

Viktig fakta om ålen

2009-07-06T02:35:00.002+02:00

Precis som hunden så har ålen svans och anfaller oftast i flock.

Dans + ål

2009-07-05T23:45:00.006+02:00

Tittar just nu på musikbyråns minnesprogram om popstjärnan Michael Jackson. Jag tycker det är viktigt att minnas dansaren Michael och inte bara sångaren. Jag skulle kunna sträcka mig så långt som att påstå att Michael i stort sett på egen hand har lagt grunden till mitt eget dansande. Som igår på Harrys när jag i egenskap av Matlagarns wingman dansade upp i stort sett hela golvet med Jacksonkryddade moves. Matlagarn själv blev så inspirerad av mitt svarta rörelseschema att han försökte sig på att förföra dansgolvets enda två afro-amerikanskor. Där la han dock ribban lite för högt skall sägas.

I år fyller Branteviksålen 150 år. Han plaskar omkring därnere och jobbar upp ilskan mer och mer för vart år som går. Det känns i luften att något är på gång.

Om blogging + ålar

2009-07-03T16:12:00.002+02:00

Toppbloggerskan Dollie kastar sig mellan ämnena i en hiskelig takt. Inget är för smått eller för stort för att tas upp. Och steget från rövhål till fällda tårar för en mördad tonåring tycker jag visar på både en bredd och ett djup som jag inte trodde fanns där. Jag imponeras.

Och inspireras. Plattityder kommer dock handla mer om ålar än om rövhål.

Den äldsta svenska ålen tidsbestämdes när den dog till minst 88 år gammal. Det rekordet kommer dock ryka all världens väg när den fruktade Branteviksålen trillar av pinn.

Hoj

2009-05-24T23:46:00.003+02:00

Detta har hänt sen sist:

Häromnatten drömde jag att jag satt i ett älgtorn och tittade ner på ett slagsmål som pågick på marken. En fullständigt vansinnig bebis i 1-årsåldern fick för sig att den skulle nita en faslig korsning av grävling, piggsvin och myra. Uppe i älgtornet bodde det en tant som serverade öl.

För övrigt har jag skrivit uppsats. Stress.

Otrivin Menthol - Cold Turkey

2009-05-13T17:00:00.002+02:00

Sjunde dagen: Luktsinnet börjar sakta återvända. Det luktar vår utomhus. Det fysiska beroendet verkar ha släppt och det är bra. Men nu gäller det att inte slappna av då risken för återfall är som störst.

Sporter jag inte gillar 2...

2009-05-12T13:53:00.008+02:00

För att spinna vidare på temat sporter jag inte gillar så ska det ju påpekas att det är en hel del sporter som inte riktigt har fått mitt erkännande...

Till att börja med går så klart alla bedömningssporter bort. Gymnastik, simhopp, backhoppning, konståkning är ju helt meningslösa när resultatet bestäms av en fet mutad bulgar eller en finne fylld med sponsorvodka. Mätbarhet är av största vikt i sport.

Men å andra sidan går alla sporter där man är tvungen att mäta ner till tusendelar också bort. En tusendel hit eller dit är exakt lika fort och jag vägrar tro på att det inte finns en felmarginal på ett antal tusendelar. Alltså är simning, rodel och bob inga sporter.

Nu skulle man kunna tro att jag tycker att sprintlöpning är en sport. Det kunde inte bli mer fel. Eftersom allt handlar om att chansa i starten för att börja springa exakt vid den tidpunkt när örat teoretiskt sett skulle kunna ha hört ljudet av startpistolen så går även 100 meter och liknande bort.

Givetvis går alla motorsporter bort. Att det skulle handla om sport när den ena föraren har en bättre bil eller motorcykel faller förstås på sin egen orimlighet.

Dessutom är jag stark motståndare till alla sporter som involverar djur. Hästhoppning är ju oerhört fånigt eftersom utövarna måste ta hänsyn till en häst som måste matas med sin favoritmat för att inte riskera att den är grinig på tävlingsdagen.

Hittepåsporter. Dessa sporter faller under samma kategori som raggsocksbandyn i Lilla Sportspegeln. Exempel på hittepåsporter: Skidskytte, nordisk kombination och gång.

Förresten går alla fordonssporter bort. Cykling till exempel. Det är alldeles för mycket som kan skilja mellan cyklarna för att en rättmätig segrare ska kunna utses. Dessutom alldeles för mycket tjyv- och rackarspel. Det säger sig självt att cyklisterna håller sig i takräcket på följebilarna så fort kameran inte är i närheten.

Innebandy? En väldigt rolig lek att deltaga i. Sport? Nej.

Ishockey då? Nej, det är faktiskt inte någon sport. Det var en sport fram till 1999 då Wayne Gretzky slutade. Nu är det bara en slags fattigmansvariant av fotboll. En sport för de som inte har tålamod eller förstånd nog att njuta av det gröna gräsets schack. Puck ner i kortsargen. Swisch, swisch, swisch. Puck ner i andra kortsargen. Swisch, swisch, swisch. Och så hötta med nävarna mot varandra som två byfånar utanför den lokala pizzerian. Och ett powerbreak på det.

Vad lämnar det oss? Jo, en lista på fyra sporter som har fått mitt fullständiga erkännande.

1. Fotboll
2. Tennis
3. Snooker
4. Längdskidåkning. Både sprint och distans.

Bubblare:
Långdistanslöpning
Orientering

Sporter jag inte gillar...

2009-05-12T00:01:00.003+02:00

Tänkte bara kort ta ställning mot basket.

Läste en glorifierande intervju med en baskettränare om hur duktig hans förening var på att arbeta mot droger och våld. Föreningen hade skapat en värdegrund som de utgick ifrån. För att kommunicera ut rätt värderingar till sina spelare. Och vilken basketklubbs hemsida man än går in på så nog kan man ge sig fan på att dom har en flik som heter drogpolicy där de beskriver hur de jobbar mot droger.

Detta skulle man ju då som journalisten kunna vinkla som att basketen ligger ett steg före andra idrotter.

ELLER så KAN det ju vara så att precis ALLA som dras till sporten basket är komplett dumma i huvudet.

Finns en färsk statistisk undersökning som visar att ett tvärsnitt av ett svenskt basketlag under säsongen 08/09 ser ut som följer: sju till åtta vardagsknarkare, fem våldsverkare, sju aktiva mobbare, tretton stycken med en intelligenskvot under 85 samt en maskot i fräcka hiphopkläder och mycket bling bling som ingen har en aning om vad han fyller för funktion.

Jag har en idé om att man skulle låta riktiga idrottsmän träna basket en säsong bara för att bevisa klasskillnaden. Spelet skulle få en helt ny dimension om man plötsligt hade tillgång till spelare som till exempel kunde ta till sig taktiska instruktioner.

Då fick jag det sagt med.

Fast 21:an är rätt kul.

STOPPA PRESSARNA!!!

2009-04-30T01:20:00.005+02:00

Joelbitar är inte alls död!

Först var det Tarkan, sen Blümchen och nu återuppstår Joelbitar bara sådär. Han som har varit bergsäkert bekräftat stendöd under minst ett decennium lever i allra högsta grad. Han är bara lite äldre och klokare än när det begav sig.

Missförstå mig inte nu. Jag är väldigt, väldigt glad att Joel lever. Jag är bara mycket omtumlad. Först pandemin och nu detta. På samma dag. Det är mycket att ta in på en gång.

Krävs nog en bloggpaus.

Det var det hele

2009-04-30T00:33:00.005+02:00

En pandemi står för dörren och jag börjar inse vilka felbeslut jag tagit under årens lopp.

Här har jag plöjt modsboxen i hemmets trygga vrå och känt skräckblandad förtjusning inför Stoffes dödsförakt och lev-i-nuet-attityd. Medan Pete, Steve-O och Amy dagligen gått loss på godsakerna och levt rockliv så har jag på min höjd tagit en fredag-lördagfylla och haft ångest över skolarbete som släpar efter. Och lite i hemlighet funderat på om man inte skulle lärt sig spela gitarr och skjuta dödsknark för att slutligen explodera nån gång under 27:e året...

Men så slöts cirkeln ändå på nåt vis. They all went to heaven at the age of twentyseven. I jävla svininfluensan. Rock n' roll.

Ställningstagande

2009-04-30T00:26:00.003+02:00

Det finns bloggare, främst tjejbloggare, som gör en grej av att skriva om äckliga saker och därmed framstå som härligt frigjorda. Som odörer, månadsblödningar och hur smutsiga dom är.

Jag vill bara meddela att jag HATAR den trenden och tar bestämt avstånd ifrån den.

Matchday

2009-04-25T23:24:00.006+02:00

Och så blev det då äntligen hemmapremiär nere på Skyttis. Efter min efterlysning i senaste inlägget tog Martin tag i ekiperingen. Med bravur, skulle jag vilja påstå.

Väl på Skyttis så visade sig vädret från sin bästa sida och ungdomarna lapade sol och glass. Det höll så när på att bli en klang och jubelföreställning men typiskt nog kvitterade Ölandslaget på matchens sista spark.

Ja, och så kom den där jäkla Affe Holm och började gapa och stal så att säga mitt åskväder. Bergis sjukpenschis eller nåt annat mesigt. Han kommer i vilket fall aldrig bli insläppt i den inre kretsen av oss hardcore fotbollspensionärer.

2009 är gubbens år

2009-04-24T13:56:00.009+02:00

Det var en hård natt. Jag har vridit mig i feberdrömmar tills jag var helt invirad i de blöta lakanen. Kl 03.15 vaknade jag i en obehaglig sömnparalys med en enda klar tanke i huvudet. Jag skulle vilja skaffa mig en gubboutfit och gå ner på Skyttis och titta på fotboll som inte ger ångest.

Jag tänker mig en blekgul tygjacka, så klart utan huva. Viktigt är att färgen är provocerande likgiltig. Kanske snörning nedtill så att man kan dra åt den lite grann.

Byxor. Ett par typiska gubbyxor. Kanske gråsvarta i ett lite kraftigare material. Gråsvarta på det viset att det nästan blir som ett rutmönster.

Till det ett par rejäla promenadskor där funktionaliteten står i centrum. Det ska vara ett par skor som tål att gå långa promenader i, fotriktiga alltså, och dessutom så kraftiga att de klarar av att stå på en lerig försäsongsmatta i 90 minuter. Här tror jag att Klintheims är stället att besöka.

Gubbkeps naturligtvis. Eftersom jag har en skalle som precis klarar gränsen för att slippa vattenprefixet så är det detta plagg jag är mest orolig för att anskaffa. Men å andra sidan har jag fått för mig att gubbar ofta har stora huvuden. Är det inte som med öronen som växer i sjuårscykler? Det skulle ju för övrigt vara förödande för mig.

Och så eventuellt en smärt promenadkäpp till det. Inget exklusivt. En liten casual historia bara.

Har försökt googla för att illustrera vad jag menar men gått bet ordentligt. Var handlar egentligen gubbar sina kläder?

Som om det inte vore nog vill jag även ha en sassy little frassy with bu-liiimia. Så jag har inte helt förlikat mig med pensionärslivet än.

Lärdomar

2009-04-16T23:31:00.005+02:00

Han är magister snart min gode vän. Och som han brinner för det. Så mycket att han tar jobbet med sig hem.

-Jo visst förstår ni, redan innan Kristian Tyrann invaderade Bjärehalvön så hade den skånska dialekten försvenskats så pass mycket att den gick att förstå ända upp till Tingsrydstrakten!

En klurig grej

2009-04-10T01:15:00.003+02:00

Har bunkerplacerat mig i mormors hus i Värmland. Ligger i källarrummet med datorn på magen och lyssnar på en Jakob Hellman-dokumentär på P3 och har det ganska gott.

För länge sen hade Lilla Sportspegeln en sportkommentator som hette Bo A Orm. Han kommenterade de Zoolympiska spelen och såg ut så här:

Vad många inte vet är att det i hans namn döljer sig en ordvits. Om man slår ihop namnet, eller läser det väldigt fort, så blir det nämligen boaorm. Vilket är just vad han är.

la bella

2009-04-03T23:40:00.005+02:00

Svaret på alla tre frågorna är ja. Ett rungande ja.

Som en solidaritetsgest har jag bestämt mig för att bloggstrejka tills Blondinbella är tillbaka i bloggosfären. Jag har redan bloggstrejkat från och till ett par månader i förebyggande syfte.

En grej först bara. Jag återkommer ofta till tvättstugan. Det är mest för att jag lever ett ganska torftigt liv men också för att jag inte känner mig riktigt hemma där. Det känns som att jag hälsar på lite på nåder och inte förstår alla oskrivna regler och policys som gäller. För tydligen kan man välja ett program som heter strykfritt. Som om tvättmaskinen skulle ha något intresse av huruvida jag stryker de tvättade kläderna efteråt. Maskinen har redan gjort sitt jobb. Kan den inte bara försöka släppa det och slappna av? Klippa navelsträngen? Låta mig ta över ansvaret och inte visa prov på ett sådant jäkla kontrollbehov?

Tvättstugan är märklig som sagt. Men nu bloggstrejk igen.

Snart är det helg

2009-03-29T23:26:00.007+02:00

Ännu en söndag i självplågeriets tecken. Skamsköljningar för grejer som skulle göra sig bättre förträngda. Pizza med flöt på, en påse gummibjörnar till efterrätt och 15 minuters njutning för tio timmars kostcirkelsångest. Tjuren vid hornen och fsb.se och kuken att staten ska ha så mycket betalt för alkohol. Minnen av kamerablixtar, få det bekräftat på jävla internet och marknadsvärdet störtdyker värre än islandsbörsen. Kryddar dagen med en odefinierbar känsla av oro, försöker mota bort flyktiga tankar om döden och lyckas alla gånger utom en då den slår till som en oannonserad käftsmäll fast i brösthöjd.

En rätt mild bakfylla alltså.

Och definitivt glömd på lördag när jag tar med mig dansen till Båstad.

Typiskt

2009-03-25T21:57:00.007+01:00

Hinner grussoparbilarna ut innan vårens sista snö har fallit blir det ett jävligt år.

Ur bondepraktikan.

The Knight's Tour

2009-03-25T11:54:00.012+01:00

Återigen har jag en skoluppgift vars deadline närmar sig och återigen förkovrar jag mig flitigt och suger i mig information. Om något helt annat.

Oulipo. Jävlans så häftigt. Lipogram och palindromer och märkliga skrivregler helt enkelt därför att kufarna tycker det är alldeles för enkelt att bara skriva en vanlig roman.

Läste nyss ut Livet: En bruksanvisning utan att riktigt känna till förutsättningarna innan. Hade hört något om att den var uppbyggd som ett schackspel men visste inte mer än så. Så efter att ha slagit igen sista sidan började jag leta lite information och helt plötsligt växte boken ytterligare en sisådär tolv dimensioner.

Min självdiagnostiserade släng av aspergers som jag råkat dra på mig tilltalas enormt av systemet. Men sprack det mellan kapitel 65 och 66 eller är det en avsiktlig detour? Och hur mycket fattigare var livet innan Google?

Jag vetefan. Nästa Oulipo-verk blir i vilket fall Enskilda Nöjen av Harry Matthews. 61 korta scener i olika berättarstilar om 61 olika personer som masturberar. Låter som en hit.

Och så var det dags att ta tag i den där skoluppgiften om marknadssegmentering också...

Tandguld

2009-03-22T21:09:00.004+01:00

Något utav det jobbigaste med bakfyllor är alla idiotiska spontaninköp. Som grillz till exempel. Det behöver jag ju definitivt inte.

Twatter

2009-03-18T21:35:00.004+01:00

Twitter är tydligen the shiznit nuförtiden. Det ska jag då rakt inte ge mig in på. Det verkar vara ett monster långt farligare än bloggeriet. Folk tappar koncepten fullständigt. Nyss råkade jag läsa en twittring av en tjej som satt och bajsade. Och kom att tänka på att 70-talet nog hade sina poänger ändå.

Om det var 70-tal nu hade jag till exempel suttit i en läderlappsfåtölj omklädd i grönt manchestertyg och pluggat till tentan jag har på lördag. Istället för att låta mig förledas av den nedrans teknologin.

Kanske lika bra att ge upp teknologin helt och hållet. Den gode Kockmaskin hävdade häromdagen att min blogg är passé och att nya yngre och bättre förmågor har tagit över.

Jag inser förstås att han har rätt. Inte ens min nyfunna kamerasladd kan nog hjälpa mig att rädda spillrorna av Plattityder med sådan mördande konkurrens.

Bättre att skaffa en fin penna, ett block och ta ett kliv tillbaka. Innan jag sitter på toaletten och twittrar fram målande beskrivningar av min avföring.

Snart karriär. Ska bara först.

2009-03-17T00:01:00.003+01:00

Jag har förresten sökt en sommarkurs. Nazism och fascism 7,5 hp ska jag gotta mig i under sommarmånaderna. I en hammock!

CSN skapar frihet.

Släpp fångarne loss!

2009-03-16T23:35:00.003+01:00

Då vart det officiellt. Brumm brumm här kommer jag med våren, lät det när han vördnadsfullt strök fram över stenplattorna. Och rekordtidigt dessutom.

Foppa hävdar förvisso att han såg en grussoparbil för ungefär två veckor sedan men det stämmer förstås inte utan är bara ett lumpet försök till effektsökeri.

Nu är det dags att leva lite igen.

Curriculum Vitae

2009-03-08T22:51:00.004+01:00

Jag håller på att söka lite sommarjobb för tillfället men det verkar vara en väldig konkurrens i år. Få jobb och en ökad arbetslöshet gör att man måste sticka ut från mängden om man ska ha någon chans. Därför har jag fixat lite med mitt CV. Jag tror att det är något som alla gör faktiskt. Som en liten vit lögn, framställa sig själv i bättre dager...

Ett utdrag ur mitt finjusterade CV:

Nu väntar jag bara på att jobberbjudanden ska börja rulla in.

Stoppa matchen!

2009-03-06T17:12:00.005+01:00

Ärkesionisten Mats Wilander och hans anhang spelar just i detta nu, trots massiva protester, något som nog endast kan beskrivas som en förbrödningsmatch mot Israel. Thomas Johansson servade just på ett sätt som i alla fall jag tolkade som en välriktad smash mot alla palestiniers existensberättigande. För att inte tala om Vinciguerra som ofta hörs tala om Eretz Yisrael som det enda alternativet. Nu har han ställt sig upp på bänken och försöker få med sig sponsorläktaren på ett Bomba Gaza *klapp klapp klapp*

Jag vill bara deklarera att jag tar kraftigt avstånd från att våra svenska idrottskillar får genomföra matchen och därmed föra fram sitt unisona ställningstagande emot Palestinas kamp för frihet.

Lite frustrerad

2009-03-04T21:20:00.008+01:00

Jodå, allt är bra. Det är lite stressigt nu bara. Och jag är på ett djävla humör. Jag blir lätt det när jag tvingas stressa för saker jag egentligen inte vill göra. Som att analysera vetenskapliga artiklar. Jag betalar verkligen för att sitta 12 timmar om dagen och analysera vetenskapliga artiklar. Problemet är att jag inte riktigt vet vartåt jag ska rikta min ilska...

Men nu när jag satt och bläddrade i Högskolans nya utbildningskatalog så hörde jag mig plötsligt brista ut i aggressiva frustningar. Någon var helt enkelt tvungen att ta smällen.

Att Kalmar är en kuststad är svårt att ta miste på. De centrala delarna är utspridda på ett antal öar och halvöar. Havet är hela tiden närvarande.

Ja, att Kvarnholmen är omgiven av en kanal där det sticker upp kundvagnar och cyklar är ju oerhört fantastiskt. Och ja, visst är havet närvarande i form av en ständigt snålblåsande motvind.

Inne i centrum hittar vi också den mysiga gästhamnen, och förutom restauranger och glasskiosker ligger även en del av våra utbildningar här. Det är inte för intet som vi ibland kallar oss The Seaside University.

Ja, man kan betala 89 spänn för en matförgiftning på Zorbas. Och nej, det är ingen som någonsin har kallat er för The Seaside University.

Bland pärlorna finns till exempel stadsparken, "Kalmars gröna finrum", som ligger vackert beläget vid slottet. Denna prunkande oas, som är en av Sveriges vackraste parker, är under sommarmånaderna ett uppskattat vattenhål mitt i city.

Kalmars gröna finrum, denna prunkande oas... Nu får du faktiskt ta och dämpa dig lite, skribentjävel. Ja, det finns gräs och blommor i stadsparken. Och ja, den befolkas sommartid av kängpunkare som avnjuter rumstempererad mäsk. Men maken till lismande innehållslös smörja får man fan anstränga sig för att lyckas producera.

Den som får ta smällen för min tillfälliga ilska är alltså: skribentjäveln.

Det känns bättre nu.

Electronic renaissance

2009-02-25T11:49:00.004+01:00

Indieboda blev Electroboda och det känns helt rätt. Nog fanns det tankar att varva ner lite grann efter förra året. Inse att man är vuxen och att det kanske är på sin plats att man hittar andra intressen än att dricka ljummet boxvin i en hästhage som till och med pandorna slutat besöka.

Fast nu är tvivlen som bortblåsta. Ett år till...

Inne- och utelistan v. 9

2009-02-23T19:58:00.006+01:00

Eftersom jag är mellan två kurser har jag kunnat ägna hela dagen åt att konstruera en innelista samt en utelista. Då det krävdes mycket research för att kunna färdigställa listan blev den ganska kort. Men ack så vital.

Innelistan

1: Att det går att ta sig flodvägen från Kalmar till Gammalsvenskby

Detta har jag kunnat fastställa genom att följa olika floder på Google Earth. Man kör helt enkelt mot Gdansk och siktar mot en pir precis till höger om staden. Sedan följer man flodens krumbukter förbi metropoler som Gniew och Nowy Dwor Mazowiecki och plötsligt är man i Vitryssland. Därifrån är det bara en formalitet att kryssa sig fram bland de upplyftande vyerna av sömniga flodstäder innan man strax anländer i Gammalsvenskby. Man passerar även Tjernobyl på vägen vilket ger resan ett extra plus. I Gammalsvenskby kan man till exempel titta lite på den fina kyrkan innan man åker hem.

Utelistan

1: Påfåglar

Väldigt fånigt djur som var i ropet på 80-talet. Folk häpnades över dess färg och spektakulära stjärttäckare.

- Åååh, om vi skulle åka och titta på påfåglarna till helgen,var en fras som hördes flitigt på den tiden då fågeln upplevde sin storhetstid.

Idag är fågeln i det närmaste bortglömd och det med all rätt. Maken till uppmärksamhetskrävande avart får man nämligen leta efter.

Plan B

2009-02-20T00:45:00.003+01:00

Kontaktnätet i frontalloben, där vi fattar våra beslut, börjar inte utvecklas ordentligt förrän i fyraårsåldern. Innan dess skapar det bara nervositet att få välja mellan korv och köttbullar, menar Hugo Lagercrantz.

Tentan gick åt helvete idag. Tur då att jag har en backup-plan. Dagisfröken.

Kött eller korv, skulle jag fråga tvååringarna. Köttbullar eller korv?! Korv eller köttbullar!? Tänk snabbt! Bestäm fort!

Jag skulle glida runt på avdelningarna och ställa så många frågor och ge så många alternativ. Det skulle vara så nervös stämning och ingen skulle förstå någonting. Saneringsföretag skulle komma och söka efter radon och mögel men inte hitta någonting alls. Förutom en dagisfröken som sitter i kuddrummet och sammanbitet väser kött eller korv.

Eller också sätter jag omtentan.

The Model

2009-02-17T22:38:00.002+01:00

Tenta på torsdag och jag tänker för tillfället bara i modeller. Om jag till exempel ska gå på toaletten så tänker jag fram en modell som på ett illustrativt vis förklarar processen och resultatet i form av mängder av boxar och pilar. Det känns bra. Lite input och så får man ett givet resultat. Jag tror jag behöver bygga mitt liv kring fler modeller.

För övrigt. Även en trasig klocka har rätt två gånger om dagen.

Även Jakob har tvättid en gång i månaden. Ja, idag faktiskt när jag trodde jag var mitt inne i en avancerad svarttvättkupp. Det känns också bra.

Och så lite mer modeller innan läggdags.

London baby

2009-02-16T09:33:00.007+01:00

Detta tyckte jag var sött. Eller för att vara mer exakt detta:

Aftonbladet har tydligen en ny London-korrespondent och han är såklart mån om att snabbt komma in i jobbet och staden för att rapportera från insidan. Jag kan se framför mig hur han sitter ensam i sin nya lägenhet, har inte riktigt hunnit lära känna något folk ännu och det börjar bli lite brådis att leverera första texten.

Så vad göra? Äh, slicka på fingret sträck upp det i luften och ba; Carnaby Street! Det är hett!

Själv tror jag det kommer bli en jäkla buzz kring gycklarna vid Covent Garden senare i vår. Glöm inte var ni hörde det först.

Gött kött

2009-02-15T14:27:00.007+01:00

Det finns veganer, vegetarianer som äter fisk, straight edge, laktovegetarianer och pepparkornsögonsvegetarianer som bara äter såna där fula djur med pepparkornsögon. Alla har de skapat sin egen definition av moral som hjälper dem att legitimera vad de stoppar i sig.

Själv har jag alltid utgått från att jag är ett monster som vräker i mig allt kött som finns vare sig det kommer från utrotningshotade djurarter eller är resultatet av en onödigt grym slaktningsprocedur. Men igår visade det sig att jag har moral. Jag är nämligen också vegetarian.

Fick ett sms av mor som meddelade att det fanns mat att värma och jag var inte sen att nappa på erbjudandet. Jag tog förgivet att eftersom det var lördag så var det nog något gott så jag brydde mig inte om att ställa den obligatoriska kontrollfrågan. Men när jag kommer upp till mor för att inta föda så visade det sig att hon hade gjort porterstek. Till detta serverades sås och potatis. Alltså rätt och slätt vad som i folkmun i alla tider har kallats för söndagsstek. En torr och tråkig historia som för bästa effekt bör serveras av en betjänt från en silvrig bricka med ett välvt lock över. En maträtt som jag trodde var på väg att försvinna med den generationen som numera har gått i pension.

Jag petade lite på maten men trots att jag var hungrig så valde jag till slut att avstå. För jag har nämligen moral.

Jag är en vegetarian som bara äter riktigt gott kött.

Nånting om sås

2009-02-14T21:04:00.011+01:00

Det snackas om att det är för mycket vikthets i dagens samhälle. Att program som Anna Skipper's, där hon dömer ut feta människor i tv, skapar en osund fixering vid smalhet. Att unga tjejer har så mycket krav på sig från samhället att de utvecklar anorexia och får psykiska besvär.

Det stämmer då rakt inte kan jag avslöja.

Var hemma hos en god vän innan, vi kan kalla honom Matlagarn, och helt plötsligt stormade det in två tjejer i lägenheten. Jag förstod aldrig riktigt deras ärende men jag tror det gick ut på att värma sig och försöka få oss att byta kanal från fotbollen. I vilket fall så passade de, i väntan på sin skjuts, på att äta sin medhavda lunch. På bordet dukades det upp varsin baguette samt en burk med bearnaisesås. Proceduren gick till som så att baguetterna doppades i bearnaisesåsen för att därefter föras in i munnen, allt tuggades sedan till en sörja som svaldes ner i magsäcken för att där invänta vidare transport ut i kropp, kärl och tarm.

Först satt jag tyst och gapade hänfört. Trodde det var någon form av skämt jag blev utsatt för. De var ju inga BMI19-exemplar direkt och bara en sån sak som vitt bröd borde få dem att skämmas ögonen ur sig. Men nej, i takt med att den vidriga doften av flötig bearnaisesås spred sig i rummet glufsade de i allt hastigare takt i sig av sin picknick. Girigt slickade de sig kring munnen för att inte missa några såsstänk och jag såg inte en tillstymmelse till ånger eller skam i deras ögon.

Sedan var de helt plötsligt borta och det enda som vittnade om deras hastiga visit var en burk som en gång innehållit bearnaisesås samt några brödsmulor.

Jag är inte säker på om det jag upplevde var på riktigt eller om det var en feberdrömsliknande illusion som uppkom i samband med besvikelsen över ännu ett sprucket stryktips. Men det känns som att Anna Skipper och Blossom har en del att jobba med.

Äntligen fredag

2009-02-13T19:39:00.004+01:00

Ojojoj. Semifinal två i På Spåret om en kvart. Och jag är något helt överjävligt laddad.

Nu kör vi!

Jag vill bara vädra mitt missnöje

2009-02-12T19:56:00.003+01:00

Dom andra är och spelar innebandymatch och jag är inte med för jag är hemma och är krasslig. Det känns precis som när man var liten och någon kompis fick vara ute mycket längre på kvällen. Det var ju då allt det roliga började. Så klart missar jag säkert den roligaste matchen. Nu går jag och lägger mig och jag ska inte sticka under stol med att jag är på ett djävla humör.

Hata allt.

Viktigt meddelande

2009-02-11T11:58:00.003+01:00

På alla hjärtans dag, lördagen den 14:e februari, är jag upptagen med att se flera på varandra följande fotbollsmatcher. Alla propåer och gåvoöverlämningar genomförs därför lämpligast vid ett senare skede. Låt oss för enkelhetens skull redan nu besluta om tisdag den 17:e februari då jag efter klockan 15 kommer befinna mig i hemmet. Det kommer då även ges tillfälle till mingel med övriga firare.

Slut på meddelandet.

Gamla skelett

2009-02-10T07:32:00.014+01:00

Det hittades ett skelett nergrävt på borggården häromdagen. Barometern visade bild på döingen och ute i stugorna fascinerades folket. Det visade sig att många satt på insiderinformation rörande det gamla benranglet och hobbyarkeologernas hetaste tips var att det var självaste Nils Dacke man hade sprungit på. Dagen efter publicerade tidningen en notis där denna teori avfärdades.

Klart det. Jag är nämligen ganska säker på att det var Chester dom hittade. Han hade förmodligen kunnat lyckas med en sådan grej. Bli levande begravd under en borggårdsfylla. För er som inte kommer ihåg Chester så var han en Kalmarbaserad missbrukare som hade sina glansdagar tidigt 90-tal. Första gången jag kom i kontakt med honom gick jag i ettan och Chester hade bestämt sig för att göra ett spontanbesök i Vasaskolans matsal. Han var väl hungrig och hoppades på att smälta in bland lågstadieeleverna och få sig en gratis måltid. Det gick bara sådär. Det uppstod någon form av tumult och polisen fick komma och avvisa honom.

Den dagen grundlades min rädsla för Chester och varje gång jag såg honom frös jag till i väntan på vad hans nästa oberäkneliga move skulle bli. Det var nakna cykelfärder genom Baronen och våldsamma utbrott på diverse parkbänkar. Ganska kort därefter gick det ett rykte om att han hade strukit med i en brand och jag kände en viss lättnad. Tills jag fick reda på att han trots allt hade överlevt. Idag hade jag nog tyckt att han var en ganska harmlös och festlig figur men då kände jag bara pur skräck.

Jag var ständigt på min vakt på den tiden. Om inte för Chester så för Rasmus Karlsson. Rasmus var om möjligt en ännu större källa till skräck eftersom han hela tiden fanns så nära inpå. Han var tre år äldre men gick ändå på samma fritids som jag. När jag gick i ettan gick han i fyran och var alltså i princip vuxen. Egentligen var han för gammal för att gå på fritids men han hade tydligen kommit över något som hette "sekundärplats" vilket var en nödvändighet för att han skulle kunna driva sitt skräckvälde på en daglig basis. Rasmus var nämligen ond ända in i själen.

När vi ettor cyklade på trehjulingarna ute på gården kunde det hända att han från ingenstans dök upp och gjorde razzior. Då var det bäst att man hade alla körkortshandlingar redo för annars hade man repressalier att vänta. Det var förresten Rasmus som utfärdade körkorten och ett sådant kunde endast erhållas på dagar då han var på extra gott humör.

Även inne på fritids styrde Rasmus med järnhand. Ibland brukade han välja ut ett antal barn och kommendera till stora byggprojekt i Lego. Var tionde minut kom Rasmus och inspekterade att man följde hans instruktioner och la bitarna så att de överlappade varandra. Annars hade man repressalier att vänta. Efter ett av hans värsta utbrott var jag övertygad om att det inte fanns en polis i hela Kalmar som hade kunnat tygla honom. Fritidspersonalen kunde det i vart fall inte.

När jag började tvåan blev Rasmus av med sin sekundärplats och mitt liv blev lite lugnare, även om jag fortfarande var på helspänn när jag gick själv över skolgården. Samma år var det någon som fick nog. På dagen hade Rasmus i vanlig ordning ställt till en scen med gisslandrama på skolgården och allehanda skolpersonal tvingades medla för att få loss gisslan. Morgonen efter stod det sprayat med svart färg på ett bollplank; KUKEN RASMUS ÄR EN BÖG.

På eftermiddagen sågs Rasmus hyvla bort slagorden med en rubank från träslöjden. Och det är den sista incidenten jag minns. Kanske drog han sig tillbaka efter det.

Nuförtiden är jag bara rädd för böggubben på gymmet.

Hjärnbarkssmälta

2009-02-06T21:22:00.007+01:00

Jag misstänker att det är något tjall med hjärnbarken. Det är som om den har fått sig en törn och ruckats från sina fundament för den senaste tiden har det börjat sippra fram minnen som jag inte visste att jag hade lagrat. Om man vore konspiratoriskt lagd skulle man kunna tänka sig att mitt undermedvetna vill göra mig upplyst om något gammalt groll jag stuvat in i en vrå och förträngt. Men sådant ignorerar jag förstås. Vad du än försöker med så biter det inte på mig, skruttiga psyke.

Däremot följer det med en hel del lustiga minnesbilder på köpet. Häromkvällen när jag skulle sova kom jag helt plötsligt att tänka på Rinkeby Kids. Någon jävla barnkör av multietnisk härkomst som tilläts härja fritt på Svt i början av 90-talet. Det var så politiskt korrekt att man borde fått kväljningar men tyvärr var jag vid den tidpunkten för ung för att få kväljningar över politisk korrekthet. Tur att mitt undermedvetna visste att jag hade ouppklarad business och lät mig få det överstökat senare.

En annan grej som poppade upp häromdagen var ett propagandamöte någon gång på högstadiet. Propagandamöten var vanligt förekommande på den tiden och rörde de inte alkohol så var det blottare eller rökheroin och aids. Sverker från soc var alltid med och så Kjelle från fritidsgården. Dom stod och malde en timme och drog sedan upp något avskräckande exempel på scen i form av en långhårig 35-åring som hade rökt hasch i sin ungdom och sedan fastnat i en decenniumlång apelsinpsykos. Även om det låter väl drastiskt så kanske det uppfyllde någon form av syfte, förvisso har jag varit full några gånger sen dess men jag har i vart fall inte testat rökheroin. Men det jag vill komma till är det där tjatet om livsfaran med att doppa en tampong i sprit för att sedan föra upp den i stjärten. Det problemet ältades nämligen på vartenda propagandamöte under hela högstadiet.

Jag kanske är blåögd men varken då eller senare har jag kommit i kontakt med detta fenomen förutom på just propagandamötena. Jag kan till och med sträcka mig så långt som att påstå att tampongpropagandan var något överdriven. Vad var liksom bakgrunden? Att man som högstadieelev tyckte att vodkan inte bet ordentligt vid oral förtäring? Att man hade så bråttom att få ut alkoholen i blodet att man inte kunde vänta den där kvarten på att groggen skulle kicka?

Nej, nu dryga tio år senare har jag bestämt mig. Sprittampongen var en myt.

Alternativt hade jag en väldigt ocool bekantskapskrets...

Tittarombudsmannen

2009-02-06T18:37:00.004+01:00

Sånt här irriterar mig. Inte att matchen visas i Eurosport utan att folk blir upprörda över att matchen visas i Eurosport. Som att det skulle vara någon sorts grundläggande rättighet att alla sportevenemang ska visas i public service. De som upprörs över detta är samma människor som tycker att fildelning och spridning av musik är en självklarhet.

Är man intresserad av sport så skaffar man väl alla kanaler och så är problemet ur världen? Och är man inte intresserad av sport så är det väl knappast ett problem att matchen visas på Eurosport.

Faktiskt mös jag lite extra när Champions League flyttades från TV6 till Viasat Sport. Fotbollsunderhållningen blir så mycket större när några snåla jävlar samtidigt får hålla till godo med Andra Avenyn...

Min statsminister är vit och min cykel blå...

2009-02-05T23:17:00.007+01:00

My President Is Black, My Lambo's Blue
And I Be God Damn If My Rims Ain't Too
My Momma Ain't At Home & Daddy Still In Jail
Tryna Make A Plate Anybody Seen The Scale

Nej nu tycker jag att dom får skärpa sig och bruka lite allvar där borta i rapfabriken. Även om man är negroid och har glittriga örhängen så borde det väl förekomma någon form av självrannsakan innan man bestämmer sig för att släppa smörjan för allmänheten att tillgå?

Inte heller 2009 blir året då jag drar på mig baggies, skaffar grillz och faller in i ett förvisso lockande dagligt haschbruk.

Amygdala är för bögar

2009-02-05T03:13:00.002+01:00

Vid skada i amygdala så sker inte rädslebetingningen som den ska och saker man tidigare har reagerat på med rädsla utlöser inga sådana känslor alls. Detta har man tydligt sett i studier genomförda på apor, där de apor som fått amygdala och delar av frontalloben borttaget plötsligt inte reagerar med skräck inför mötet med en orm. Ormar är farliga för apor och vid möten med ormar så brukar aporna fly. Dessa opererade apor uppvisade inget sådant beteende utan kunde istället plocka upp ormen och försöka stoppa den i munnen. Något som är förknippat med livsfara för apan.

Och folk är mot djurförsök. Det verkar ju helfestligt. Jag säger var är filmen?

Lite upptagen

2009-02-02T22:24:00.003+01:00

Jag har inte haft tid att skriva så mycket på sistone. Har ägnat mig mycket åt grooming istället.

Inte i dubbel bemärkelse.

Men frågan är om jag inte har samlat tillräckligt med inspiration för att skriva lite igen. Jag tror det. Gör ett försök.

Kan börja med att berätta att jag var på fest hos Matlagarn i lördags. Var en jäkla massa damer i tveksam ålder där. Verkar nästan som att han har ägnat sig en hel del åt grooming på sistone.

Inte i dubbel bemärkelse.

Gud och januarifönstret

2009-01-26T18:50:00.002+01:00

Ja, fast inte bara väl?

Citys ägare kan eventuellt ha en liten aning. Deras tränare med kanske. Möjligtvis någon i Inter-staben också.

Ja och så Gud förstås. Han har stenkoll på silly season.

Inga skadades, en dog...

2009-01-13T15:56:00.002+01:00

Idag tog jag ett beslut. Jag stannar här. Om jag visar framfötterna ordentligt kanske det till slut kan bli tal om en heltidstjänst på lokaltidningen. Vad är väl Stockholm eller London mot en karriär där man får jobba mitt i smeten. Vara med där det händer.

Jo, så får det bli.

Rubriken?

2009-01-08T14:42:00.005+01:00

Är det för att hon inte tycker om penis som brottet är lite extra hemskt? Är det en allmänt vedertagen hederskodex bland våldtäktsmän att ta reda på det potentiella offrets sexuella läggning före ett eventuellt övergrepp? Och varför hade de i sådana fall missat det vid detta tillfälle? Har de ingen moral alls i kroppen?

Frågorna hopar sig.

Sms

2009-01-06T20:53:00.008+01:00

2009-01-06 01:56

Vart fan tog du vägen? Den lilla feta lacka och drog med den andra så nu står man här som ett fån.

Kocken lyckas med konststycket att sammanfatta 100 utekvällar i ett enda sms. Charlie Christensen kunde inte uttryckt det bättre.

När jag var ryss

2009-01-05T01:08:00.010+01:00

Det finns olika typer av porr. Den mer kända och efterfrågade varianten brukar involvera en 18-årig babysitter, ett förvirrat pizzabud och hinkvis med kroppsvätskor.

Men så finns det även en annan typ av porr. Som denna bilden.

Moskva om natten. Jag måste ha vuxit upp i en smutsig Moskvaförort i ett tidigare liv för jag kan sitta i timmar och studera bilder likt denna. Fantisera om vad som händer i de olika stadsdelarna på bilden. Någonstans längst upp till höger drar ett ungdomsgäng fram och misshandlar allt som kommer i dess väg. På en bänk till vänster ligger en gubbe och dricker vodka, sen fryser han ihjäl. På en av ringlederna pågår en biljakt som leder till en frontalkrock men biltjuvarna klarar sig hem till sitt gömsle och firar med odestillerad fulsprit. Och vaknar eventuellt upp till ännu en dag att slå ihjäl i världens märkligaste land.

Denna bilden tycker jag särskilt mycket om därför att på ytan ser den ut som vilken nattljusbeklädd storstad som helst. Men det är bara kamouflage. Där under frodas den skrämmande men fascinerande ryska mentaliteten.

Det enda jag egentligen ville ha sagt är att Englishrussia.com är min favoritsite på internet.

Och att nätter som denna uppskattar jag Kalmar mer än annars.

Matblogg är det nya modeblogg

2009-01-03T20:16:00.005+01:00

Det nya året rullar på som väntat. Eller som planerat skulle jag kunna säga om jag hade gjort någon planering. Jag springer på löpbandet och försöker filtrera bort halvt förträngd barlast som skvalpar omkring i huvudet där den förbrukar allt för mycket energi. Sedan är jag som vanligt två försmädliga rätt ifrån den hägrande tjugokronorsutdelningen på stryktipset.

Även matlagningen rullar på med framgång. Redan den tredje januari har jag varit med om framtagningen av två kulinariska läckerheter där ingen av dom har någon anledning att skämmas för sig.

Lax i ugn, purjo. Zuchini, palsternacka, morot, paprika. Likt Jamie Oliver for jag som en skottspole på min vespa mellan fiskhandlarn och grönsakslanden för att hitta rätt mognad på rotfrukterna.

Idag har jag alltså lagat mat och sprungit som en hamster i ett hjul.

Jag tror jag är i stort behov av ett adrenalinrus...

Snille och smak?

2009-01-02T02:15:00.007+01:00

Vill bara passa på att lägga in mitt veto angående utnämningen av Peter Englund som ständig sekreterare. När man tror att Svenska Akademien är den sista utposten att slåss för ett bevarat klassamhälle och en påminnelse om det franska arvet så slänger de in en snubbe som tycker att adeln är en ickefråga. Och som dessutom ser ut som en handbollstränare.

Tacka vet jag Karl Ragnar Gierow. En stekare som med backslick och släpig röst liksom på nåder presenterade nobelpristagare inför den storögda pöbeln.

Inga konstigheter, faktiskt, för att citera en annan finkulturell fanbärare jag gillar skarpt.

Nuovo Vesuvio

2009-01-02T01:41:00.008+01:00

Igår offentliggjorde jag nyårslöftet att börja använda min kokbok. Det känns redan som ett förlegat beslut. Precis som Artie Bucco delar jag och Martin grundsynen att en god maträtt finner man inte i en bok. En god maträtt är något som växer fram beroende på vilka råvaror som har säsong just för tillfället. Att påstå något annat skulle kännas både krystat och lekmannamässigt. Som en välriktad pungspark mot den stela svenska kokkonsten valde vi därför att ta ut svängarna och lindra bakfyllan med en kärleksfullt improviserad pastaröra.

Provencalska örter direkt från grönsakslandet, färska musslor, det finaste rökta sidfläsket som slaktaren hade att frambringa, pinfärsk pomodoro skördad just i tid för att undslippa den förödande nattfrosten, och lök så mild att ögonen knappt tåras. Till sist tagliatelle influgen från stöveln. Svårare behöver det inte vara.

En hommage till Ligurien kallar vi den.

Ring it in, bring it on

2008-12-31T13:49:00.006+01:00

Jag har inte varit särskilt produktiv på bloggfronten senaste månaden. Inte på någon annan front heller tror jag. December är en jäkligt oproduktiv månad med mängder av distraktionsmoment. Så det ska bli skönt med januari och lite trist vardag så man får något gjort.

Jag sammanfattar 2008 som ett hyfsat år. Det var inte året då jag blev ekonomiskt oberoende men det var inte heller planen. Istället tog jag tog mina högskolepoäng, kärade ner mig en smula, fick hybris och bröt upp, gjorde en galet bra tågluff, var sjöfull i Luxemburg City och på massa undra suspekta platser, och så krönte jag året med att vinna ett SM-guld.

2008 var även året då jag bojkottade de stora högtiderna. På min födelsedag hängde jag på en liten bar i Ljubljana och kollade Kroatien - Tyskland. På julafton isolerade jag mig med en god bok och kollade på Sopranos. Jag känner inte att jag behöver fler påminnelser om att det har gått ännu ett år.

Idag är det dags för ännu en sån där uppförstorad högtid. Jag närmar mig kvällen med en avslappnad inställning. Lite tv-spel hos Kocken och vi tar det från där.

Och så nyårslöftet. Jag har fått en liten vit prick på vänster lillfingernagel som jag tror indikerar skörbjugg. Så 2009 ska jag för första gången öppna pärmarna på den där kokboken jag fick av mamma när jag flyttade hemifrån någon kring millenieskiftet...

Tur han inte sa nåt om mig...

2008-12-25T02:49:00.006+01:00

Årets svenska artist: Alf Robertsson. För att han egentligen inte borde leva längre.

Joel Alme står för extrem tajming i senaste numret av Sonic.

aftonbladet.se

2008-12-20T14:10:00.000+01:00

Avd. Prioriteringar.

Årets Julklapp 2008

2008-12-20T01:18:00.005+01:00

Har inte kommit så långt i julshoppingen ännu. Har funderat på böcker, men det är ju så svårt att veta vilka som läst vad. Jag tänker köksdesignerprodukter, men det är så onödigt. Jag ägnar nödlösningen skraplotter en flyktig tanke, men det är allt för tråkigt och opersonligt.

Äh, det får nog bli det gamla vanliga...

Ett ord till och jag släpper inte ut dig förrän på annandan!

Det är Lagrells fel

2008-12-19T01:18:00.005+01:00

Oj oj nu händer det grejer nere i Rosengård. En kvarterspolis tycker sig ha spottat en fotbollshuligan i området. Det står nu alltså klart att det är Malmö FF-supportrar tillsammans med autonoma grupper i form av AFA-pack som ligger bakom upploppen.

Skönt att vi har fått det utrett. En liten stund var jag orolig att det var så kallade invandrargäng och som var inblandade i stenkastningen och upprorsmakeriet.

Men så är alltså inte fallet.

Ingen anledning till oro, Foppa.

2008-12-17T23:42:00.006+01:00

Jag har legat i ide i tre dagar. Sänkt min puls och levt på kroppens fettreserver plus en och annan clementin. Idag skolkade jag till och med för att kunna fortsätta mitt dagdriveri. Tre dagar får dock räcka, i morgon är det jag som uträttar stordåd igen.

Min klasskamrat Foppa har åkt hem på jullov och försett mig med sina nycklar. För att titta till blommorna. Inga problem, Jakob fixar.

Som en fin gest tänkte jag även passa på att julpynta hans studentrum, mest för att hålla inbrottstjyvarna borta. Tycker dock att julen på sistone har blivit alldeles för minimalistisk. I år tänker jag därför inte julgran utan julskog. 13 prima barrträd ser jag som en absolut undre gräns när jag designar mitt första skogsparti. Och sedan i helgen blir det öppet hus med sill och nubbe för Kalmars hemlösa och missbrukare.

Återkommer med ett bildspel.

Fatal data error

2008-12-15T13:03:00.003+01:00

Min datamaskin har gått sönder. Jag och supporten misstänker att det är något med hårdvaran som är fel. Men det kan också vara mjukvaran som spökar.

Som tur är har jag fått låna en dator av Kocken så länge. Tyvärr känner jag mig inte riktigt bekväm med den ännu. Vi måste få känna lite på varandra innan jag ger mig på sådana allvarliga ting som blogginlägg.

Kocken förresten. Nu är han ju mest intresserad av datanördspel men om han hade sysslat med musik så är jag övertygad om att det både hade låtit och sett ut ungefär så här.

Snabbmatsgenerationen

2008-12-04T12:32:00.003+01:00

Inget nytt under solen. Just idag är jag mellan två kurser och det firar jag med att bära en liten mopedmustasch. Den är rätt fånig.

Hamnade bakom en pensionär i kassakön på Ica. Hon köpte köttkorv och färdigt rotmos. Snabbmat för den äldre generationen. Jag såg hur hon riktigt njöt av att inte själv behöva slita upp rovorna från åkern och dessutom slippa diska köttkvarnen.

Det tycker jag hon kan vara väl värd. Bara det inte blir en dålig vana.

Dagens hajp

2008-12-01T19:28:00.007+01:00

Man ska få jobba lite för att hitta bra musik. Musik kan, tro det eller ej, vara förbannat bra även om den inte är lika lättåtkomlig som den där låten om en tjej som kysser en annan tjej. Och gillar det.

Ett riktigt fynd gjorde jag idag. Har tidigare tipsat om bandet Kino. I källarlokaler runtom i Leningrad och resten av Sovjetunionen fick de smussla ut sin musik eftersom kommunistpartiet inte såg med blida ögon på ett sådant genomkapitalistiskt påfund som rockmusik. Sju skivor hann de släppa innan den kultförklarade sångaren och låtskrivaren Viktor Tsoi dog i en bilolycka. Och idag hittade jag en torrent med alla sju skivorna. Det är postpunk och Smiths och längtan efter väst och det är kärlek och pepp och ledsamt.

Eller så att teensen förstår: Som Johan Palm, fast bättre.

jag vill ju bara bli berömd...

2008-12-01T14:13:00.003+01:00

Så har det hänt igen...

2008-11-30T21:39:00.003+01:00

(Jag vill ha) Puls

2008-11-30T00:29:00.002+01:00

Köpte en pulsklocka på rea i veckan. Testade den ute på Stensö innan och visst, den funkar ju kanon. Men ändå, sjukt onödigt. Kroppen har ju faktiskt redan ett snillrikt system för det där.

När man skickar iväg en snorloska i motvind så att den vänder och hamnar i ansiktet men man inte orkar göra någonting åt det. Då ligger man på rätt puls.

Där går att spara ett par hundra...

Känsla

2008-11-29T01:06:00.003+01:00

Jag tror att jag har lyckats identifiera känslan som infinner sig hos forskare när de har kommit till ett stort genombrott, typ löst gåtan om någon klurig sjukdom.

Det är ju samma känsla som när man kommer hem jätteberusad och bestämmer sig för att lyssna på en förbannat bra låt innan man somnar. Man klickar lite på iPoden men det kommer inget ljud. Felsökning tar vid. Volymratten check. Muteknappen check. Ingen lycka. Det är nu det börjar bli jobbigt. Egentligen borde man bara hasa sig bort till sängen och sova men man vill ju så gärna höra den där låten. Klickar på fler knappar och vet att man famlar i blindo men försöker ändå. Sen till slut; ett par hörlurar är inkopplade i förstärkaren och man ser det och man hoppas och känner att lösningen är nära och man drar ur hörlurssladden och, ja, ljudet strömmar ut!

Lite samma känsla som när man på måfå testar att duplicera den där cellen och upptäcker att det botar tamejfan cancer. Tror jag.

God natt.

Eftermiddagsnostalgi

2008-11-28T13:28:00.021+01:00

28:e november är väl kanske inte världens mest upphetsande datum. Och helgen ska jag ägna åt att plöja igenom två torra böcker handelsrätt. Jag tar och hoppar sju och ett halvt år tillbaka i tiden istället...

Hultsfred 2001. På den tiden då festivalen var störst och viktigast i Sverige, innan identitetskris och vansinnesbokningar som 50 Cent. På den tiden då Stay Disco fortfarande var en institution på varje festival värd namnet. På den tiden då man orkade bo på tältcampingen och ändå festa fem dagar i rad utan nämnvärd bakfylleångest. På den tiden Håkan fortfarande hade sjömanskostym. Efteråt badade vi i Hulingen och gladfyllan hade flera timmar kvar till sin peak.

Jaja, tillbaks till böckerna.

No shit

2008-11-27T16:06:00.002+01:00

Det verkar som att min horoskopförfattare drabbades av några sekunders klarsynthet idag...

Tvillingarna 22/5 - 21/6

Det är svårt att beskriva fredagen eftersom innehållet nästan helt beror på dina impulser och infall.

Push it to the limit

2008-11-25T22:18:00.005+01:00

Upptäckte precis att det är den 25:e. Antar att jag fått in deg på kontot idag då. Vene riktigt, har inte pallat kolla så noga. Är ju inte så att jag har räknat ner dagarna direkt...

...eller ja, jag hade väl på känn att det var dags snart...

...men det var ju inte så att jag hängde på låset på internetbanken klockan 00.05 i natt bara för att få se min rikedom på pränt...

...var mer en slump att jag loggade in just då...

...men där fanns den, mitt bland alla övertrasseringar och reserverade belopp, en helt purfärsk och oförstörd CSN-utbetalning. Så jävla vackert var det...

...and the only problem I'm gonna have now... is what to do with all the fucking cash!!!

Dagens visdom

2008-11-25T01:41:00.002+01:00

Kan de inte se skillnad på skit och pannkaka så ska de hålla sig till skit.

- The man himself

I väntan på paniken

2008-11-25T01:12:00.004+01:00

Inledde dagen med att skolka. Blev imponerad över med vilken pondus jag fattade beslutet. Sov sedan likt en skoltrött tonåring till klockan halv två då jag gick upp och kopplade in mitt gamla tv-spel. Har inte spelat tv-spel på flera år. Tycker det är rätt meningslöst och blir ofta uttråkad efter en halvtimme. Idag har jag spelat tv-spel hela jävla eftermiddagen. Ändrat om i laguppställningar och formaterat minneskort och skit.

Tentatider med andra ord.

Dagens fashiontips

2008-11-24T23:26:00.005+01:00

På tal om snö och sådana vidriga påfund. Jag har i några dagar försökt avfärda det vita täcket som "lite frost" men det verkar inte som att jag kommer undan med det längre. Alltså återstår bara att ta tjuren vid hornen och dra igång vintershoppingen.

Efter idogt letande har jag äntligen funnit en overall i bävernylon i större storlek än 98 centilong. Blåkläder är det som tillhandahåller detta tidlösa vinterplagg späckat med fräcka detaljer.

Kombineras lämpligen med vita trainers för the casual look. Inget snack om vem som kommer vara kung på skolgården i vinter.

Kom igen Grinchen, bare gört!

2008-11-24T22:15:00.015+01:00

Det lackar ju mot jul nu så jag tror faktiskt det är på sin plats att jag sätter ner foten och lackar lite själv.

Julen, helvete vad överspelad den känns. Jag har sett granjäveln 25 jular nu. Den imponerar inte på mig längre. Min idé om hur man inreder ett vardagsrum för att göra det mysigt innefattar inte ett barrande träd med kulor och glitter i.

För att inte tala om maten. Tror jag har tackat nej till fyra julbord hittills. Jag hatar skiten. Det är inte det att jag avskyr all mat på julbordet. Köttbullar är gott. Likaså sill, ägghalvor, skinka, potatis, rödbetssallad och lax. Vad jag inte förstår är poängen med att blanda ihop allting på en och samma tallrik för att sedan äta tills man är illamående. Bara för att jag har storhandlat och har tio potentiella lunchalternativ i kylen/frysen så innebär det inte att jag tillagar allt samtidigt. Det får inga michelinstjärnor i min bok.

Sen har vi ju det här med snö. Det ska tydligen vara snö vid jul för att det ska bli extra julstämning. Det köper jag naturligtvis inte alls. Snö ligger faktiskt på ohotad förstaplats som det värsta av alla väder någonsin. Monsunregn är att föredra. Var tvungen att bege mig ut en sväng innan och hur mycket jag än försökte såg jag inte charmen med snöflingor smältandes i ansiktet eller flera minuters skrapning av bilrutan.

Julmusiken låter jag bli att kommentera. Men vi kan väl säga som så, jag kommer inte att ladda ner Glasvegas julalbum.

Tv-programmen. Ja, Kalle Ankas Jul hade sin charm när man var liten och det fyllde sin funktion som ritualliknande aktivitet innan julklapparna delades ut. Men att vid 26 års ålder utsätta sig för en timmes tecknade lösryckta seriesnuttar för att komma till en grand finale bestående av de obligatoriska strumporna plus sedel från farmor känns inte särskilt upphetsande.

Min lösning på problemet är att istället köra julen var fjärde år. Då finns det i alla fall en möjlighet att man hinner jobba upp ett visst sug och att man därmed kan njuta lite grann av spektaklet. Visst är det kul att se Therese Alshammar komma typ tia på 50 meter fritt men det är ju absolut ingenting jag skulle orka engagera mig i varje år. Jul enligt olympiadprincipen vore alltså mer passande.

Några julmust och en mindre stöld av mammas pepparkakor. Längre än så kommer jag inte ta det i år.

Geeeeee mig!!!! CRAVINGS!

2008-11-20T16:59:00.002+01:00

Detta är faktiskt det enda jag önskar mig i år. Jag kräver inte mer än så. Ni kan till och med få skramla ihop tillsammans om det underlättar.

Vikten av en klanderfri hörselgång

2008-11-19T12:53:00.004+01:00

En sak har min mamma lyckats med i sin uppfostran. Nämligen vikten av att noggrant tvätta öronen innan man går till frisören, annars får man skämmas.

Det var en jävla tur att jag inte tog den där drop-in tiden igår för jag hittade fan snacks från förra julen när jag nyss drog igång operation topsning.

Då gör vi ett nytt friseringsförsök...

Åkrar och Himmel

2008-11-19T00:45:00.006+01:00

Och så avslutar vi den här dagen med en gammal indiedänga som får duga som god natt-sång.

Obs, personangrepp

2008-11-18T23:54:00.009+01:00

För nåt år sedan blev det lite liv när jag klankade ner på Barometerns egen Amelia Adamo... Heléne Ljung. Jag har för mig att jag smashade in några lösa bollar om Gula Blend och fem decennier gammal solariehy. Den huden som får alkisen att verka ung och fräsch.

Heléne är någon slags institution nere på Södra Långgatan med uppgift att leverera knivskarpa vardagsbetraktelser sett ur en medelålders kärrings perspektiv. Jag har ju redan där konstaterat att jag inte är målgruppen. Men häromdagen hypnotiserades jag av en krönika signerad Heléne Ljung med titeln att inte ta på sig parfym är som att gå med rumpan bar på Stortorget.

Hur kunde jag missa det i min gärningsmannaprofil? Det är inte den (förmodligen, jag har aldrig träffat henne) hesa raspiga cigarettrösten och de nikotingula fingrarna som i första hand utgör stereotypen för en självgod klimakterieko á la Ljung. Det är ju den tunga, kvalmiga parfymen som omöjliggör varje försök att ta ett helt andetag som på något sätt sluter cirkeln. Den där vämjeliga parfymdoften vars partiklar suger upp varenda syreatom så att man till slut bara vill springa med öppen mun i motvind. Den kvava unkna odören som vilar kvar i rummet i timmar efter att bäraren har lämnat.

Jag tycker det känns bra att Heléne skrev den här texten, och att jag läste den, så att jag än en gång får bekräftelse på mina fördomar. För fördomar är ju ofta just inte fördomar utan den härliga verkligheten.

Nu ska jag öppna fönstret, fylla rummet med friskt höstsyre och bara andas.

Wow - Wrath of the Lich King

2008-11-17T20:36:00.005+01:00

Tittar på fotbollsgalan. Det har inte varit så jättepinsamt ännu. Förra året vill jag minnas att jag noterades för sju, åtta skamsköljningar. Än så länge är det bara lite olustig stämning, fast så har den ju å andra sidan just börjat.

På tal om olustig stämning. Det sägs att Matlagarns alla timmar framför nördwow äntligen har gett resultat. Efter en längre tids chattande med en nördwowtjej så har känslor uppstått och Matlagarn har numera fästmö. Gick tydligen att ta på stämningen när han introducerade henne för mor och far...

Vid level 60 blir det helskägg!

Jag har öra för en hit

2008-11-17T00:05:00.002+01:00

Förresten. Idag när jag tog bilen till affären så hörde jag den igen! Den där trallvänliga låten med tjejen som sjunger om kärlek á la Pia Sundhage.

Jag säger det igen, den kommer slå stort. Glöm inte var ni hörde det först.

Dubbelliv

2008-11-16T23:39:00.004+01:00

Tog en extremlugn helg som kontrast till förra söndagens kölhalning av levern. Istället har jag ägnat mig åt att jobba, träna, laga mat, och kolla fotboll. Tagit hand om mig själv helt enkelt. Men stillsamma lördagar är inte helt självklart i min bekantskapskrets...

I lördags eftermiddag började telefonen plinga med lockande inviter och förslag om dumheter. Strategiskt nog bokade jag in både jobb och tvättstuga för att inte falla i fällan. Ibland gick jag förbi sprithyllan, tittade på flaskorna och skakade på huvudet. Vilket förrädiskt gift, kraxade jag och fortsatte att vika tvätt. Vaknade sedan utvilad på söndag morgon och begav mig ut i Stensöspåret samtidigt som jag sände hånande tankar åt alla bakfulla människor. De är en förlorad generation, ojade jag mig medan jag sicksackade mellan lerpölarna. Känner verkligen att kroppen njuter av den nya behandlingen.

Onsdagsfylla!!!